Trots omöjliga odds har återvinning av uttjänta fordon upp till 3,5 ton totalvikt lyckats, även om många olösta problem fortfarande är förknippade med skrotbilar. Det började 2007 när Naturvårdsverket presenterade ”Förordningen om producentansvar SFS 2007:185”. Samtidigt drogs den statliga bilskrotningspremien in. Den varierade mellan 700 och 1700 kr och skulle hålla ned skrotningskostnaden för bilägaren.
Producenternas ansvar att skrota bilen gratis
Bilproducenterna gavs ansvar att betala denna kostnad, så att man kunde skrota bilen gratis hos en auktoriserad bilskrot. Vidare krävdes ett landsomfattande nät av insamlingsställen, som skulle täcka max 50 km till en bilägare. Men förordningens tuffaste krav var återvinning av uttjänta bilar, och det skulle nås till 95 procent av vikten till år 2015.
Endast gratis skrotning av kompletta bilar på bilskrot
Olyckskorparna, som var många, varnade för ökade dumpningar av skrotbilar i naturen, som allaredan uppfattades som ett stort problem. Vissa tillägg infördes dock i lagtexten. Ett inlämnat fordon skulle vara komplett med katalysator. Fordon utan sådan erhöll temporärt en speciell statlig ersättning av 4 000 kr. Endast de av bilproducenterna utsedda auktoriserade bildemonteringarna fick utfärda skrotningsintyg, som krävdes för Transportstyrelsens avregistrering. Många bilskrotar satt härigenom med skägget i brevlådan. Utan möjlighet till avregistrering blev skrotning en omöjlighet. Konsekvensen blev nedläggning av flera verksamheter.
Skrotning på bilskrot sker efter Naturvårdsverket regler
A och O för återvinning av uttjänta personbilar är fungerande auktoriserade bilskrotar. En skrotbil klassas som miljöfarligt avfall och måste behandlas och saneras efter mycket stränga regler. Dessa presenterades i Naturvårdsverkets ”Bilskrotningsförordningen SFS2007:186″ tillsammans med producentansvaret. Att skrota bilen skulle innebära stora investeringar för att uppfylla de stentuffa föreskrifterna, samt öka kostnader för behandling av mottagningskvitto samt kontroll av registreringsbevis och fullmakt. Allt detta tillsammans med minskade intäkter varslade om kommande kris. Så det var många som höll med olyckskorparna. Matematiken gick helt enkelt inte ihop. Men inte för alla.
Olika typer av material i skrotbilar som omhändertas på bilskrot
Bilproducenterna, som består av tillverkare, produktberedare, importörer och försäljare, startade en process för att nå det uppsatta målet för återvinning av uttjänta fordon. Sedan ett halvt sekel hade Stena i Göteborg visat hur man förvandlar skrot och lump till ofattbara värden. Så det var en självklarhet att företaget blev motorn i återvinningsprocessen. För att undvika en olönsam arbetsgång måste en genomgående produktutveckling påbörjas. Ett sanerat fordonsvrak innehåller blad annat järnmetaller, koppar, aluminium, icke magnetiska metaller, olika plaster, glas, gummi och. textilier. Sära, sortera och rena dessa råämnen krävdes insatser, som bilskrotarna inte varit i närheten av. Det första delmålet 85 % återvinning av uttjänta fordon nåddes snabbt.
Fragmentering av skrotade bilar
Genom fragmentering har man lyckats med den svåra uppgiften, att sära råämnena till reproduktion med över 95 %. På grund av det goda resultatet har ett bilvrak fått ett betydligt högre värde, och som ger ersättning till bilägaren vid inlämning för skrotning. Tyvärr räcker inte detta för att nå de ställda kraven på insamlingen av uttjänta fordon för skrotning. De har blivit eftertraktade på den illegala marknaden med bland annat förbjuden export av skrotbilar. Så, trots den lyckade återvinningen av insamlade skrotbilar, tycks projektet till hälften ha misslyckats med tanke på de skrotbilar, som tas om hand av den organiserade brottsligheten.