Riksdagens dilemma
Riksdagens dilemma. Årets riksdagsval blev en jämn och dramatisk tillställning. Det röd-gröna blocket behöll majoriteten. De som som inte räknar vänsterpartiet till det här blocket har aldrig följt den politiska utvecklingen. Och socialdemokraterna blev det största partiet. Det här resultatet har vi sett förut. Sverigedemokraterna växer helt enligt prognosen. Men det här partiet kan bara rådfrågas då sittande regering skall fällas. Därefter är det dags att inta åhörarplats eller utsiktsplats och le åt bedrövelsen. För nu börjar ett kulla-bytta – beteende av sällan skådat slag.
För första och enda gång togs stöd av SD när regeringen skulle fällas. Och då tycktes målet nått för alliansens ambitioner. I varje fall genomtänkta sådana. Det finns medlemmar i en del partier som inte kan räkna. Vänsterblocket är störst . S är det största partiet och SD borde sitta kvar i soffan. Men så blir det inte om man skärskådar nuvarande planer. Försöker den avsatta regeringen att återta makten är SD tillräckligt goda samarbetspartner för att skjuta sådan ide i sank. Vad är då målsättningen med det tillsynes ologiska försöket att bilda regering mot övermakten? Finns det överhuvud taket en sund tanke hos några av allianspartierna. Man borde lyfta på hatten för övermakten. Om inte annat så för sina ideologiska uppfattningar. Så fungerar det inte. Självklart vill alla partier vara med i regeringen. Där finns ju makten. Riksdagens dilemma
LÄS MER: Oväntat konstellation i politiken i Göteborg
Når man inte dit är en vågmästarroll det bästa att sikta efter. Det kunde MP haft om de var välkomna att regera med bland andra M. Men båda har bestämt tackat nej. Hela svenska folket har hört detta otaliga gånger. Så är det C och L som säger nej till alla förslag av ideologiska skäl. Dessa partier tycks glömma sakfrågor i ett ologiskt tänkande. Eller finns det djupare tankar?
LÄS MER: Skrota bilen i Göteborg med gratis hämtning
C vill sondera regering med MP, som definitivt sagt nej till M i ledning. Tanken ligger nära till hands, det finns en möjlighet att föreslå en kvinnlig statsminister. Ett sådant förslag skulle nog endast få stöd av L i riksdagen. Eftersom inte detta går, finns det möjlighet att ändå få ministerposter för C och L i en S-ledd regering. Och det är väl den naturliga vägen för partierna. Men sakfrågorna måste någon gång fram. Det är alla väljares huvudmål. Och en vilseledd väljare glömmer sällan.
LÄS MER: Svenska myndigheter kapitulerar
Det jämna olyckliga resultatet kan skapa mycket oreda och problem för svenskt vidkommande. Detta visar dagens situation, som mest liknar en oförståndig och naiv huggsexa. Och mest logiskt vore att erkänna sitt misstag. Att ogenomtänkt avsätta en, av ideologiska orsaker, varande majoritets-regering skapar ingen tilltro. Prestigen får inte överstiga den logiska tankeförmågan. Riksdagens dilemma.