År 2007 vände Naturvårdsverket upp och ned på skrotbilsverksamheten i landet genom den nya bilskrotningsförordningen. Några år tidigare hade skrotbilar klassats som miljöfarligt avfall. Det föranledde Miljöförvaltning att utkomma med nya direktiv om uppställningsplatsers beskaffenhet, samt att vätskor och andra miljöfarliga ämnen tas om hand innan bilarna får skrotas. Vidare krävdes att bilskrotar måste godkännas av en miljöinspektör för att företagen skulle få fortsatt auktorisation. Men något gick tydligen fel väg. Dumpning av skrotbilar i naturen var bland annat ett hett ämne. Så 2007 smällde det till rejält. Den statliga skrotningspremien drogs in.

Producenterna har ansvaret att skrota bilarna i Sverige

Bilskrotningsförordningen styr bilskrotarna i Sverige

Bilproducenterna fick ansvaret att betala skrotningskostnaden och organisera insamling av uttjänta bilar. De skulle organisera ett landsomfattande nätverk av auktoriserade bilskrotar, som inte fick kräva någon betalning då en bilägare lämnade in en komplett skrotbil. Organisationen fick ansvar för att skrota bilarna och att det skulle återvinnas till 95 % inom ett antal år. Den här förordningen låg till grund för den tuffa ”Bilskrotningsförordningen SFS 2007/186”.

För skrotning av bilar krävs tillstånd från Länsstyrelsen

För att få fortsatt auktorisation, med rätt att utfärda skrotningsintyg för avregistrering hos Transportstyrelsen, måste bildemonteringarna leva upp till föreskrifterna, med årlig kontroll av en miljöinspektör. Förvarningen kom 2004 genom Miljöförvaltningens ”Tillsyn vid bilskrotar”. Med den fick 90 % av Västra Götalands bilskrotar sina auktorisationer indragna. Många tvingades lägga ned sina verksamheter, och det antalet ökade drastiskt med den nya bilskrotningsförordningen tre år senare. Den består av 52 paragrafer och krävde en alltför stor investering med gratis skrotning för att många bilskrotar skulle kunna upprätthålla en lönsam kalkyl.

Fordonsägaren ska se till att bilen hamnar på en bilskrot

Enligt miljöbalken ansvarar ägaren för sin bil fram till skrotning och avregistrering. Eftersom endast auktoriserade bilskrotar får utfärda detta borde det inte finnas något kryphål för illegal verksamhet trodde man tydligen. Men de seriösa och auktoriserade bilskrotarna följer bilskrotningsförordningen med kontinuerlig kontroll från miljökontoret. Yttre och inre miljöer i verksamheten kartlägges minutiöst. Saneringsarbetet beskrives i en paragraf med 15 detaljerade punkter. Rigorösa krav på förvaringskärl och lagerplatser är beskrivna. När ett bilvrak är sanerat är det inte längre miljöfarligt avfall. Ändå finns regler för hur pressade karosser skall staplas. Så bilskrotningsförordningen styr bildemonteringarna med järnhand.

Uttjänta bilar exporteras istället för att skrotas i Sverige

Men en väsentlig punkt i Naturvårdsverkets förordningar har totalt misslyckats. Det pågår insamling av skrotbilar. Men många av dessa går inte till legal skrotning. De är allt för attraktiva för den organiserade brottsligheten. Eftersom detta har utretts på regeringsnivå kan man bara förvänta sig nya tuffa förordningar, eller kanske ett återinförande av en statlig skrotningspremie.